Tillåt mig ett djärvt påstående. Det är alldeles för vanligt bland landskapsfotografer att ta fokusera på omständigheter snarare än motiv när de tar bilder. Låt oss kalla det Omständigheternas lag.

Omständigheternas lag innebär att en landskapsfotograf, som t.ex är ute på resa eller bara går ut med soporna, får se någonting vackert på himlen och känner sig absolut tvungen att ta en bild av sagda himmel. Omständigheterna är helt enkelt så remarkabla att kameran måste fram och en bild måste tas. Varken pardon eller tvekan gäller. Om någon av er fortfarande inte vet vad jag menar får jag be er dra till minnes sista gången ni gick tillbaka till bilen efter en fotokväll. Den där sista bilden ni tog när ni nästan var framme vid bilen. Det är den bilden jag talar om.

Det stora problemet med omständigheternas lag är att när bilden når datorn och monitorn visar resultatet sköljer ofullkomlighetens besvikelse över landskapsfotografen. Det som var så vackert för ögat är nu en sörja av pixlar. Pixlar vilka alla ställer frågan: vad har du egentligen tagit en bild av?

Svaret, påstår jag, är omständigheterna. I brist på bättre beskrivning de väderförhållande som rådde just då. Varken mer eller mindre. Det är ingen bild på någonting, det finns inget motiv. Det som finns är en dokumentation av något som var fint för ögat men inte förmår att bära över till ett fotografi. I alla fall inte med den tyngd fotografen hoppats på.

Jag skriver denna bloggpost med viss tyngd och kunskap om ämnet. Jag har nämligen byggt en karriär av bilder på omständigheter. Alldeles oavsett hur många goda tankar jag haft om komposition, visuell balans och icke störande hörn så försvinner de rakt ned i papperskorgen när omständigheternas sirensång lockar. Mina fagra legenöften om att nöja med mig mentala bilder när motiv saknas fnyser jag glatt åt när kameran ställs på stativet. Realiteten i att omständigheter trumfar disciplin leder till att tjugo bilder av en himmel över Haukland i mars 2023 landar på minneskorten. Jag visste redan när jag tog bilden att förgrunden inte dög, att det inte fanns tillräckligt med visuellt intresse för att skapa ett fotografi, men det kunde inte hjälpas. Omständigheternas lag gällde och gäller.