Half a league half a league, Half a league onward...
…på väg mot Eggum och ”the Head” hörde jag orden i huvudet. En stilla oro över att jag nu slutligen mist förståndet lugnades när jag insåg att mitt undermedvetna fintat mig som vanligt. Bredvid stigen där jag gick låg denna sagolika dal och i min trötthet kopplade autopiloten på. Mitt sinne, romantiskt som det är, hade gått tillbaka i tiden och tagit fram tonårens Tennyson-läsande som soundtrack för mina tunga steg.
All in the valley of Death
Rode the six hundred:
’Forward, the Light Brigade!
Jag stannade till och försökte förstå vad mitt undermedvetna lagt märke till.
Charge for the guns’ he said:
Into the valley of Death
Rode the six hundred.
Inklämd mellan dal och havet låg en liten sjö. En slingrig väg ledde fram till en rorbuer och det betade får vid sidan. Hade det inte varit för min initiala reaktion hade jag funnit platsen idyllisk. Nu såg jag istället kanoner och ryttare för mitt inre öga. Vägen blev en kil. Sjön en återvändsgränd. Bergsidorna ett gap.
Cannon to left of them,
Cannon in front of them
Volley’d & thunder’d;
Storm’d at with shot and shell,
Därför blev jag inte heller förvånad när jag ett par hundra meter senare kom fram till en gammal tysk radarsstation från andra världskriget, Borga Eggum. Det kändes tvärtom självklart. Jag vet förvisso inte om tyskarna läste Tennyson, men jag skulle inte bli ett dugg förvånad om en tysk soldat stationerad här liksom jag reciterat för sig själv när natten föll:
Boldly they rode and well,
Into the jaws of Death,
Into the mouth of Hell
Rode the six hundred.
[section_separator divider_candy=”top” icon=”” icon_color=”” bordersize=”1px” bordercolor=”” backgroundcolor=”” class=”” id=””]
