Jag köpte en kopp kaffe och en smörgås i Landmannalaugar. Smörgåsen skulle tillagas och killen jag beställde av frågade efter mitt namn. Jag gav honom det. Han tittade upp. Jag känner igen namnet, är det en känd person? Jag tittade tillbaka och svarade: Ja.
Medan smörgåsen tillreddes såg jag försiktiga blickar utbytas, handskbeklädda fingrar pekas och viskningar viskas åt mitt håll. När jag gick ut tänkte jag att det var märkligt att min relativt okända artikel om att använda AI för Dataharmonisering inom EU fått sånt genomslag att de hört talas om den, och mig, på det isländska höglandet. Kanske är mitt namn extra lätt att komma ihåg eftersom jag delar det med Celine Dions låtskrivare? Så måste det vara.
