Det är väldigt, väldigt sällan jag fotograferar motiv som detta, men det är också väldigt sällan jag hittar något inspirerande att fotografera. Om det låter överdrivet dramatiskt så får det vara så. Det har gått trögt en längre tid och jag vet inte riktigt varför det tar emot så väldigt. Allt sedan pandemin är det mesta bara meh. Så, när jag hittade denna skreva under en promenad och faktiskt kände mig inspirerad var det bara att flyta med och ta några bilder.
Vid själva fototillfället var jag rätt övertygad om att jag raskt skulle slänga alla tagna bilder när jag kom hem, det vore inte första gången jag blev inspirerad för att senare nyktra till betänkligt framför datorn, men av något skäl blev denna bild kvar. Om det är för att den representerar något annorlunda hos mig, eller om det är för att jag helt enkelt gillar formerna låter jag vara osagt. Nu finns den i världen och är min 402:a publicerade bild.
