Det finns en rastplats strax utanför Sala om man åker gamla vägen. Där finns en brygga, en lekplats och en ganska fin utsikt över sjön. Under vintersäsongen går solen ned mittemot rastplatsen och det är inte alldeles sällsynt att en bil svänger in och tömmer ut ett sällskap som under skratt och stoj tar några bilder på solnedgången. Det är inte heller sällsynt att en enstaka fotograf, likt jag själv, har stannat till för att vara lite bekväm i sitt fotograferande. Det är inte varje dag man orkar gå åtta kilometer till Helgonmossen liksom.
Normalt sett är det svårt att använda vidvinkel här. Avsaknad av förgrunder gör att bilder blir lite platta. Inte för att det behöver vara något fel i det. Caspar David Friedrich uteslöt förgrunder på en nästan permanent basis i sina målningar och lyckades rätt bra ändå. Men för oss som inte är några Caspars kommer vintern som en räddande mekanism. När isen fryser till får vi vidvinklare den förgrund vi så gärna vill ha.