Nykterhetsrörelsen var en av de första föreningarna som bildades i Morgongåva. Jag tänker på det när jag ligger på isen med vad som måste vara minst fyra brutna ben. Mödosamt kommer jag till slut på fötter och kan till min förvåning att det enda brutna och stukade är min stolthet. I sedvanligt ordning hade jag haft för bråttom ut på isen. Himlen mulnade fortare än jag trott och min förgrund låg ett par meter ut., kanske t.o.m ett tiotal. Således hade jag sprungit rakt ut på isen , fort, och naturligtvis halkat omkull lika snabbt i förvåning över att is fortfarande är halt.
Man skulle kunna tro att jag lärt mig med tiden. Det är inte min första rodeo, eller mitt första platta fall. Men jag blir så ivrig. När himlen börjar bjuda på dramatik och jag känner vittringen av en bild försvinner tidigare lärdomar om försiktighet ut från mitt medvetande. De ersätts av bildförhoppningar och då kan jag utan betänksamhet klättra upp på klippor, vada genom vatten, balansera på stegar, eller som idag – springa ut på isen. Varje gång lovar jag mig själv att bli försiktigare.
Och varje ny solnedgång bryter jag mitt eget löfte.
