Med ett ilsket tut rusade den vita bilen förbi min baklucka.
Jag hade precis svängt av mot Skyttorp. Jag antog att tutet var en reaktion på min vänstersväng. Hur förberedd jag än tyckte den var. Men visst var det oväntat att jag svängde av. När jag lämnade arbetet i Uppsala fanns det inga sådana tankar. Jag skulle raka vägen hem.
Men hem ligger fyra mil väster om Uppsala vilket lämnar gott om om tid för tankar att födas. Särskilt om det har regnat hela dagen och himlen nu börjar spricka upp. Tanken att stanna för att ta några bilder hade redan slagit fäste men jag hade ingen riktigt klar bild över var stoppet skulle ske.
Jag hade inte min stora fotoutrustning med mig. Bara min lilla Nex-7 med kitobjektivet på. Jag ville därför inte vara för ambitiös. mest för att jag faktiskt var rädd att hitta en för bra plats som skulle ge mig ångest över att jag inte åkt hem och hämtat stora kameran. Jag ville hitta en plats som var lagom. En plats där jag kunde ställa bilen vid sidan av vägen, klicka av några bilder och åka hem med gott samvete utan att känna mig som en dålig konstnär för jag inte jobbat med motivet två timmar i sträck.
Jag hade fortfarande inte kommit på var jag skulle stanna när jag såg skylten mot Skyttorp. Jag vet inte riktigt om det var tanken eller handingen som kom först men någon sekund senare blinkade körrikningsvisaren åt vänster,och jag gjorde alla uppkörares mardröm, vänstersväng på landsväg, samtidigt som den tidigare nämnda vita bilen tutade åt mig.
Fyra timmar senare rullade jag in på garageuppfarten hemma. Bakom mig hade jag antagligen den bästa fotokväll (fotoäventyren till Lofoten borträknade) jag haft på ett år. Det var som om avsaknaden av utrustning på nytt frigjorde glädjen i fotograferandet. Istället för att oroa mig över hyperfokalt avstånd och exponeringar ställde jag in Auto-iso och F11. Sedan knäppte jag bilder. Underexponerade, felkomponerade, brusiga, men glädjefyllda, riktigt glädjefyllda.
Om det finns någon läxa att lära här så är det samma som vanligt. Man kan aldrig vara kreativ om man aldrig är spontan. Jag ska påminna mig själv om det lite oftare.
