Jag och Höga Kusten är nu officiellt sams. Vi har haft ett par tuffa år tillsammans. Tid som kantats av regn, slit och högljudda gymnasieklasser. I år hade dessutom regnet uppgraderats till snöblandat hagel och naturum var stängt när jag skulle köpa min muffin. När man inte trodde det kunde bli värre blev jag dessutom utskälld på ICA-parkeringen utanför Nordingrå för att jag, i mitt tycke, förstår högerregeln och vet att den tillämpas även på parkeringsplatser.
Ja, ni förstår. Staplar man mina upplevda motgångar i Höga Kusten kan knappt Skuleberget mäta sig höjdmässigt.
Ändå krävdes det bara en tidig aprilmorgon för att jag skulle förlåta allt. För när man sitter där klockan 4 på morgonen är man alldeles för trött för ta några strider. Det gör ingenting att det snöar, det gör ingenting att ungdomarna flirtar högljutt, det gör ingenting att gubbjävlar behöver någon att ta ut frustrationer på.
Det enda som betyder något är att man är där i stunden och ser en vacker soluppgång. Livet behöver inte vara mer komplicerat än så.