Någonstans på vägen, kanske vid svängen när juni blev juli, glömde jag bort att det var roligt att fotografera. Jag blev så upptagen av att vara fotograf att själva fotograferandet kom i andra hand. Jag liknar det vid mitt pianospelande. Jag kan inte spela piano men jag vill kunna. Så jag försöker lära mig. Jag övar mina skalor så mycket att jag skäms för att spela en popsång. Jag tänker att den tiden jag klinkar One Republics Shooting Stars kunde jag öva skalor eller fingersättningen till Rondo alla Turca istället. Trots att den enda som lyssnar på mitt bankade är min stackars familj som bara hör tangenter tryckas ner mer eller mindre rytmiskt eftersom jag alltid har hörlurar. Den enda som någonsin hör något av musiken jag spelar är jag själv. Vissheten om detta faktum brukar slå mig och då börjar jag spela lite pop innan skuldmedvetenheten tynger mina axlar och jag återgår till skalorna.
Jag vet inte varför jag fungerar som jag gör eller varför jag har den här dagliga kampen mellan mitt ”duktiga jag” och ”mitt ”roliga jag”. Jag inbillar mig dock att jag inte är särskilt ensam. Jag tror vi är väldigt många som fungerar på det här sättet. Och jag tror det är särskilt många inom fotografin som känner någon slags skuld över att ha roligt istället för att vara bra.
Lösningen på mitt problem, när lusten försvann, var att köpa en liten kamera. Jag har berättat om det förr. Många gånger till och med. Men, jag vill gärna berätta igen för förra veckan pratade jag om en Kill Cam. Denna veckan vill jag vara mer positiv och prata om Fun Cam. En kamera för roliga bilder. Bilderna jag tar utan ansträngning och med lekfullhet.
För mig har min Nex-7a varit en befrielse. Det är inte en jättebra kamera men den är tillräckligt bra för att dels ta mina kom-ihåg-känslan-bilder, men också för att ta vissa ”riktiga” bilder. Jag hatar att jag sätter riktiga inom citationstecken men jag vet inte hur jag i text ska betona betydelsen. Jag kan ta bilder av Penny i ett snölandskap men också en ögonblicksbild av ett förälskat par på Lofoten eller ett förfallet spökhus. Bilderna blir spontana, omedelbara men framförallt roliga att ta. Min Fun Cam påminde mig om hur kul det var att fota igen.
Inte en dag försent.
