En halvtimme innan solen gick ned kunde man se ett svagt rosa band bildas vid horisonten. Bland oss solnedgångsfotografer är det alltid ett gott tecken. Alldeles för ofta bildas ett tjockt molnlager vid horisonten som inte släpper igenom någon färg överhuvudtaget.
När jag såg bandet börja lysa starkare fick jag väldigt bråttom. Jag hade ingen riktigt bra ide om vad jag ville ta för bild och min kreativitetsnivå var i paritet med den obefintliga snön. Samtidigt ville jag inte missa chansen. Antalet färgrika solnedgångar under 2014 har kunnat räknas på ena handens tumme.
Till sist bestämde jag mig för att bara ställa upp kameran. Jag hade en vag idé om att använda linjerna i isen tillsammans med kobben för att leda blicken rakt in i solnedgången. Jag vet inte om man kan säga att slutresultatet blev riktigt som jag tänkt mig, men en okej bild för en okej dag är gott nog.