Det var över 40 grader kallt när jag anlände till i Abisko. Rysskylan hade slagit till. Mitt tåg från Uppsala till Kiruna hade blivit inställt så jag bokade om till flyg. När jag landade i Kiruna hade även tåget mellan Kiruna och Abisko blivit inställt. Någon större lust att vänta ut kylan i Kiruna hade jag inte så jag bokade om till taxi. Under den mer än timslånga taxifärden hann jag och chauffören bland annat avhandla den rådande bristen på snö i området. Jag framhöll att det säkerligen var framkallat av mina nyinköpta snöskor vilka nu var lika nödvändiga som en sandpåse i Sahara. Chauffören menade kylan. Vi enades om att vi bägge två säkerligen hade rätt och att det var en kombination. När vi kom fram försökte jag ge dricks vilket vägrades tas emot. Här blev jag först skeptisk att det verkligen var en taxichaufför jag åkt med. Mycket har jag upplevt på mina äventyr men att någon vägrar ta emot dricks – och till råga på allt en taxichaufför…Nej, det katalogiserar vi under begreppet omöjligt.
Jag började se mig om efter Rod Serling. Kunde jag ha hamnat i Twilight Zone?
Chauffören menade dock att det fanns en körning tillbaka från Fjällstationen och att vi haft en trevlig pratstund. Därför fanns det ingen anledning till dricks. Jag stoppade tillbaka hundralapparna, vilka visade sig vara högst behövliga med tanke på priserna vid Sveriges dyraste fjällstation, och checkade in med en allmänt ökande tilltro till mänskligheten.
