Jag gick en liten promenad längs Abiskojåkka när en man stoppade mig och frågade om jag var härifrån. Med viss stolthet över att se så hemtam i mina drömmars område att jag misstogs för en lokalinvånare svarade jag glatt ”nej, inte alls. Jag är från en annan del av Sverige.” ”Ja, det förstod jag,” sade mannen som tydligen krossade vanföreställningar på löpande band. ”Jag undrade om du kände till området. Hur lång tid tar att nå toppen?” Frågan ställdes med en handrörelse i riktning mot Nuolja (fjället i bilden) vilket direkt satte min hippocampus i spinn.

Med en harkling gjorde jag mig redo att återge femton års minnen av området, komplett med meningslösa anekdoter och irrelevanta sidospår. Skulle jag börja med när jag råkade vandra i cykelleden? Eller kanske när jag gick fel nedanför liftstationen? Möjligen lite för blekt. Bättre att ta i med gången jag fastnade i liften för att att ungdomar skakade sin vagn så hårt att nödstoppet utlöste. Eller varför inte berätta om när jag sade hej till en fotograf som trodde jag sade nej, och vi hade ett mycket förvirrad samtal om vem som hade förtur nedför/uppför.

Vad som kom ut var dock inget av det jag tänkt. Av något skäl klev min hjärnbark in och körde över alla möjligheter till anekdoter. I stället sade jag att för mig tar det fem timmar, för dig kanske två. För någon annan tre. Det beror på. Vad vill du göra när du väl kommer upp?

Det blev inledningen på ett trevligt samtal där han berättade om sina dagar i Abisko som turist från Portugal. Han berättade att han ville se Torneträsk från ovan men linbanan varit stängd i dagar på grund av hård vind. Jag berättade att jag avbrutit min vandring. Vi skildes efter en halvtimme när han skulle göra ett försök att hinna upp innan solen gick ned.

När jag ser bilderna jag tog denna dag undrar jag hur det gick för honom. Förhoppningsvis gick han inte vilse – eller i en cykelled – och kom upp innan solen gick ned. Kanske berättar han i denna stund en historia om den äldre mannen som inte slutade prata när han försökte hinna upp på en fjälltopp.

Hur det än är med den saken hoppas jag han har lika bra minnen från denna dag som jag har.