”The first man who compared woman to a rose was a poet; the second, an imbecile”
Gérard de Nerval
Det finns en fotosite som har förbjudit bilder på ensamma träd. Försöker man ladda upp en sådan bild får man direkt avslag och en illa dold förolämpning.
För mig kan det andas en viss elitism i den typen av breda avfärdanden, även om jag har en viss förståelse i sammanhanget. Att det ensamma trädet är en fotografisk kliché får vi nog alla vara överens om. Det finns en enorm mängd bilder av träd i våra fotografiska flöden så när den tjugonde dyker upp kan det hända att man scrollar man lite fortare – oavsett hur fin bilden än är i sig själv.
Men, inget av detta har förstås någonsin hindrat mig personligen från att med iver fortsätta fotografera ensamma träd. Mitt eget förhållande till vad som är kliché är nämligen rätt okomplicerat. Det går ut på att jag uppriktigt inte bryr mig om jag överanvänder eller tjatar ut vissa motiv. Min filosofi är snarare att precis som popsånger delar ackordföljder och litteratur anslag borde det gå att skapa något fotografiskt även av uttjatade motiv.
För att vara riktigt pompös kan jag också anse att om vett och etikett är det kitt som håller samman civilisationen så är klichéer mänsklighetens gemensamma uttryck.
