Igen var jag på väg mellan Abiskojaoure och Alesjaure. Den beryktade Gironbacken låg besegrad bakom mig. I nästintill total utmattning vilade jag vid en av Kungsledens meditationsplatser och funderade – igen – över vad Dag Hammarskjöld menat med ”Ödmjukheten inför blomman i trädgränsen öppnar vägen upp på fjället”. En text som finns inristat i en sten på platsen. Med åren har jag accepterat att jag inte har den intellektuella kapacitet som krävs för att förstå Hammarskölds aforismer, men hans hängivenhet mot naturen och särskilt området mellan Abisko och Nikkalukta förstår jag fullt ut.
