Jag blev kontaktad av en förläggare som ville köpa en bild av mig för ett bokomslag. Han förklarade att han ville köpa bilden för det kunde vara ”vilken svensk sjö som helst” och ”hänga på väggen i mormors gamla stuga” Han lade till några extra svordomar som jag strukit i citaten, men ni förstår andemeningen ändå. Det skulle aldrig falla mig att diskutera smak eller orsak med en betalande kund så vi kom överens och gjorde klart affären i princip över telefon, trots att jag nog visste att han köpte en bild han inte tyckte särskilt bra om.
En av följderna av försäljningen är dock att jag nu har det där samtalet i huvudet varje gång jag tar en bild som skulle kunna vara ”vilken svensk sjö som helst”. Det har blivit som ett extra moment av självtvivel att ställa mig frågan om bilden jag tar skulle kunna hänga på väggen i mormors gamla stuga. Vilket jag alltid svarar ja på och tar bilden. Mitt förbehåll att i min mormors hus hängde det en Peter Dahl och inte en Bruno Amadio.
