Vad som skiljer agnarna från vetet är att vetet är ute när det inte vill, inte har lust och när det har den kreativa skaparförmågan av en 16-kilos slägga.
I alla fall är det vad jag läser i mina tidskrifter och böcker om foto. Jag har klyschan som mantra och mental krycka när jag gör mina turer ut till Knivsta för att fotografera samma plats som vanligt. Jag inbillar mig att jag blir lite bättre för varje gång. Eller hoppas är kanske ett bättre verb. Jag hoppas att jag genom att göra lär mig lite mer för varje gång.
Idag lärde jag mig till exempel regn faller även när jag inte ser på. Därför är det en god ide att stänga ryggsäcken innan man springer iväg.Låt mig dock lugna oroliga läsare. Mina kameragrejer klarade sig bra, jag har vid tidigare tillfällen lärt mig att en handduk är helt suverän att ha i ryggsäcken som täcke för kameragrejer.
Nej, vad regnet förstörde var två kvarglömda kakor som jag sett fram emot att äta i bilen på vägen hem.
Nog så jobbigt för ett kakmonster som jag.