Moment (Rossholm, Juni 2015)

Jag upprepar saker. Förlåt, men så är det bara. Jag upprepar saker.
Jag försöker hävda att upprepandet är en charmig liten egenhet. En sådan man tar upp på begravningar och minnesstunder med ett leende. Trots att jag mycket väl vet att charmen avtar när jag påpekar samma sak för åttonde gången under fem minuter.
Turligt nog finns det en sak jag kan upprepa utan att det stör alltför många och det är platserna jag besöker. En sådan plats är Rossholm på Upplandskusten. Sedan jag först besökte denna plats på inrådan av min svärmor har jag återvänt gång på annan. Jag kanske ska betona att det inte är på grund av närhet eller att det på något sätt är enkelt att ta sig dit. Tvärtom. Rossholm ligger 2,5 timmar från där jag bor.  Nästan 14 mil på små slingriga vägar där älgmöten är mer regel än undantag. Vägarna är så svårkörda att jag fler än en gång har jag stannat p.g.a av egenframkallad åksjuka på bakvägarna mellan Huddunge och Östervåla.
Det finns förstås en anledning till att jag trotsar åksjukan. En rätt enkel sådan. Rossholm är en storslagen kust. Minst lika vacker som sin kusin Kapplasse tio kilometer bort. Kanske är t.o.m Immarsviken en match för den legendomsusade Rotsidan på Höga Kusten. Ligger vinden på från norr närmar sig kusten Lofoten-nivå.
 Som fotograf finns det också många fördelar med att upprepa sina besök. Förutom det uppenbara att maximera sina chanser för bra ljus lär man sig också platserna. Ju fler besök, desto bättre lär man känna egenheterna en plats har. Det tog t.ex ett par besök till Rossholm för mig att hitta var klipporna gör sig bäst när vågorna svallar. Eller var det finns förgrunder, reflektioner, eller tallar att söka skydd under när regnet faller. All den där lilla extra kunskapen man bara kan ta till sig vid upprepade besök.
Elaka tungor skulle kunna säga att upprepning beror på att man fastnat i mönster. Att man inte vågar bryta sig loss. Trygghetsnarkoman är ett ord som populariserats i den politiska debatten. I vissa sammanhang är det säkert sant. Vi är många som fastnat på en arbetsplats alldeles för länge.  Men finns ramen inom fotografi? Nej, där köper jag det inte. Visst finns det bekvämlighetszoner men det är inte vad jag talar om.
Kanske har jag fel i att upprepning skulle vara en charmig egenhet, det må så vara, men jag är helt övertygad om att upprepning är rätt väg mot bättre bilder. Repetition är kunskapens moder, även inom kreativitet.
By | 2015-08-20T19:49:20+00:00 augusti 20th, 2015|Kust, Rossholm|0 Comments