Ibland är fotoresor lite grand som ett gympass, det är förfärligt tråkigt under genomförandet men ganska belönande när man äntligen är klar.
Bakom denna till synes enkla bild ligger det timmar av frustration och uppgivenhet. Redan när jag klev ur bilen på Svansjökläppens parkering kände jag att dagen inte gick i dur. Det var motvind, småregn och ett rätt trist ljus. Att ta bilder under dessa omständigheter, när dessutom cafét i Funäsdalen fortfarande var öppet och serverade kaffe & bullar, kändes som en felprioritering av kolossala mått. Men, har man som jag skrivit en förolämpande mängd bloggposter om vikten att alltid försöka får man ibland stå sitt kast och faktiskt leva som man lär.
Med vinden vinande kring öronen vandrade jag därför i timmar mellan nybyggda MTB-stigar och skidliftar på jakt efter någonting. Vadsomhelst som kunde likna en bild och rättfärdiga mina förfrusna fingrar. Valet föll på en liten vattensamling i en sänk. Med oanad inspiration ägnade jag nästföljande halvtimme åt att försöka hitta en komposition innan jag slutligen insåg att rakt på alltid är bäst.
Med bilden väl tagen kunde jag äntligen avsluta dagen med samma känsla jag har efter ett gympass. Äntligen över. Glad att jag gjorde det. Låt oss aldrig göra det igen.
