Ett försvunnet blad i världens webb-bok. En länk bruten, destinationen obefintlig. Fel 404, en återvändsgränd i den digitala labyrinten.
Oj.
Jag bad Chat GPT skriva något överdramatiskt om fel 404, och resultatet ser ni ovan. Inlägget behövde ett anslag, min trötthet är stor. Jag tog hjälp. Kanske hade jag inte förstått att Chat GPT kunde se in i min själ och det är med lika delar genans och fascination jag berättar att mitt tonårsjag hade varit mer än stolt över den något ansträngda texten.
Anslaget behövdes för jag ville berätta historia om en bild som aldrig borde ha tagits. Jag borde inte varit på denna plats vid detta tillfälle. Även om borde skulle kunna ersättas av tänkt. Låt oss säga att det inte var tänkt att jag skulle ha varit på denna plats. Jag skulle ha varit kvar på Lofoten som var min resas mål och där jag tillbringat några dagar på Lofoten Beach camp, mer känd som Skagsanden camping innan kommersialiseringen av Lofoten tog ordentlig fart i mitten av 10-talet.
Varför jag inte var kvar var så enkelt som att jag tappade lusten. Baksidan av att ha tält som basläger är att man aldrig är på väg. Man är kvar på samma plats och gör dagsutflykter vilket är vackert så. Men avsaknaden av att vara på väg, av riktning, gör att det blir väldigt enkelt att ha tråkigt när vädret inte samarbetar. Den planerade strukturen med timslånga fotosessioner i solnedgång ersätts av timmar i en parkerad bil med telefon och väderrapport som sällskap. Under en sådan kväll med ett av väderrapporten utlovat tredagarsregn bestämde jag mig för att avbryta i förtid. I stället för att hänga kvar på Lofoten och trängas med turister skulle jag ta mig tillbaka till Abisko där väderprognosen var bättre och trängseln obefintlig.
Nästa dag tog jag denna bild, en bild som aldrig var tänkt att tas.
