När jag var barn brukade jag rymma hemifrån. En väska packades med det nödvändiga. Ett kort hejdå till min bror och jag gick ut i hagen bakom huset. Där var jag säkert en timme innan jag återvände hem för att äta middag.
Nu är jag vuxen men mitt beteende sitter i princip kvar, om än med några skillnader. Väskan är ersatt av en ryggsäck, skogen är ett fjäll, timmen är en vecka.
Och. Jag rymmer inte längre från, jag rymmer till.
