Jag köpte en ny kostym idag. Det är sånt vuxna män gör när de inser att med stigande ålder kommer fler tillfällen att bära dessa. Kostymen jag valde var enkel, basmodell förklarade expediten tålmodigt. Hennes uttryck någonstans mellan uttråkning och sömn. Jag tackade för hennes insikt och höll tillbaka eventuell sarkasm som bubblade under ytan.
Det stod klart att vad hon ville sälja till mig var något mer exklusivt – dyrare – och fann mitt val av modell, i brist på bättre ord, tråkigt.
Från ett försäljningsperspektiv förstår jag henne fast jag fann ändå situationen frustrerande. Det är möjligt att jag inte är så fullt så tråkigt som min ibland sviktande självkänsla intalar mig, men när det gäller val mellan simpelt och komplext väljer jag nio gånger av tio det enkla. Jag äter mitt kött med potatis utan sås. En muffin är bättre en cupcake. Mitt kaffe är svart. Jag lever mitt liv med få extravaganser.
Samma tänkande försöker jag ha när det gäller mina bilder. En sten i vatten under en himmel. En familj i en bil som väntar när jag tar bilden. Det är allt jag behöver för att kalla dagen lyckad och mitt liv perfekt.