En dagstur med en vän till en svensk nationalpark slutade i ett relativt misslyckande. Vi tappade bort leden och medan vi forcerade den täta skogen passade solen på att gå ner. Vi var på väg tillbaka mot bilen när vi av en tillfällighet såg reflektioner av efterljuset i vattnet till höger om oss. Febril aktivitet utbröt. Likt förvirrade höns sprang vi (eller åtminstone jag) runt i en vildsint jakt efter en öppning i det igenväxta skogsbrynet. Efter att ha insett att en öppning inte fanns ställde jag mig till sist i vattnet vid vassen.

Skor torkar. Ljus försvinner.